Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL
etta ögonblick af mängdens tvekan och tystnad
begagnade Gottfrid.
»Hvad tan I er till?» ropade han till den täta
kretsen af män och pojkar, som förbluffade stirrade
på den ensamme unge prästen. »Tron I er genom
larm och oljud kunna nå ert mål? Genom
våldsbragder förvärfva er världens och människors gunst?
Tillbaka från detta hus, hvars invånare intet gjort er
för när^ hvars invånare städse visat öppen hand och
mildt hjärta mot armodet och nöden!»
»Nej, hör på den gröngölingen!» ropade en rå
stämma ur hopen, som nu brast ut i ett högljudt
skratt.
»Det är ingen gröngöling, Ludde,» svarade en
annan stämma, »det är en svartrock — en riktig
kyrk-kaja, som nu kraxar sin utanlärda melodi. Bort
från dörren där, din svarta kaja, eller jag skall ge
dig en på näbben !>
»Försök på bara!» ropade Gottfrid vredgadt. »Här
skall du finna din man. Jag är också en son af
folket liksom ni! Jag känner också till nöd, arraod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
