- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
47

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

»Jag skall se mig för, far.»

Hon vände sig för att gå, då Gottfrid trädde
fram till henne. »Tillåter ni, nådig fröken, att jag
gör er sällskap? Som blifvande herde för
församlingen ville jag gärna lära känna de fattiga och elända
för att hjälpa och trösta dem, så vidt det står i min
förmåga.»

»Var så god, ert sällskap skall bli mig
synnerligen angenämt.»

Det var underligt, med hvilken afmätt artighet
de båda unga behandlade hvarandra, hvilka dock
gemensamt lekt igenom sin barndom och ännu för
några få år sedan voro förenade af den förtroligaste
vänskap, Men allt sedan den dag, då de från det
grekiska templet hade blifvit vittnen till Hans Hennings
och Christel Neumanns lättsinniga upptåg, hade något
främmande trängt sig emellan dem, som med åren
beständigt tilltog. Då Gottfrid efter slutade studier
vände åter till majorens hem som huslärare, trädde
Hilma som en förnäm ung världsdam honom tillmötes
med en tillbakadragenhet, som förbjöd hvarje
förtroligt närmande. Emellanåt försökte Gottfrid väcka
minnena från en förgången tid, men dessa tycktes för
henne begrafda och glömda. Ej den lättaste
skälf-ning af hennes röst, ej den flyktigaste glimt ur
hennes stora djupblå ögon erinrade om denna svunna
sälla tid, då de hand i hand tillsammans
genomströf-vade den vida parken, skog och fält, plockade
blommor vid bäckens rand och lindade dem till doftande
kransar. Glöm dt, utplånadt! Han var den fattige
teologie kandidaten — husläraren — hon den högättade
unga damen, som stolt såg ned på honom som på
en slags förnämligare tjänare i faderns hus! Ett
svidande, smärtfylldt trots växte sig allt starkare i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free