Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Åskvädrens förekomst.
Hvad beträffar åskvädrens talrikhet i olika delar
af jorden, så inser man af deras redan antydda
nära beroende af hög temperatur, att de måste vara
talrikast i värmebältet i ekvatorstrakterna, och
att de böra bli allt sällsyntare, ju längre man
kommer upp mot polerna. Detta är ock förhållandet:
i ekvatorstrakterna går åskan på sina ställen under
regnperioden, åtminstone under dess första tid och
äfven mot slutet, hvarenda dag, så att man kan ha
100-150, ja i Västafrika ända till 200 åskvädersdagar
om året, på högre breddgrader minskas antalet, så
att i mellersta Sverige äro de endast omkring 8,
inom polcirklarne äro de ännu sällsyntare. Högsta
antalet var under decenniet 1871 -80 i Älfsborgs län
12 och det minsta i Östersunds län 5,5 i medeltal pr
år. På kusten af norska Finnmarkens amt inträffar
i medeltal blott ett åskväder hvartannat år. Och
tänker man på intensiteten, framträder skillnaden
mellan låga och höga breddgrader ännu bjärtare:
hvad äro våra åskväders sparsamma blixtar och dofva
mullrande i jämförelse med tropikernas slag i slag
följande intensiva blixtar och det oupphörliga,
öronbe-döfvande brakandet och skrällandet? Redan i
Alperna och strax söder om dem äro åskvädren af vida
våldsammare art än hos oss. Vi få emellertid ej tro,
att åskan öfverallt är allmän eller våldsam, blott
vi komma söderut: värme är icke enda villkoret för
åskans uppkomst, utan ett oeftergilligt sådant är
nederbörd, om ej direkt regn eller hagel (snö) så
åtminstone utfällning af vattenånga till moln. Där
det icke finnes någon, eller i allt fall obetydlig,
nederbörd, där finnes heller ingen åska, t. ex. i
områdena för de kraftiga passad-vindarne, där den
aldrig förekommer; på slätterna är den sällsyntare än
i bergstrakterna. Inne i de kalla, nederbördsfattiga
kontinenterna och de heta öknarna förekomma de
nästan aldrig.
Hagel.
Ett fenomen, som står i det närmaste samband med
åskvädren, är hagelbildning. I Sverige är ungefär
hvart elfte åskväder åtföljd t af hagel, men bredden
på det bälte, där hagelbyn går fram, är mindre än
åskvädrets. De åskväder, som inträffa om vintern,
äro till större procent än sommaråskvädren åtföljda
af hagel, hvilket gifvit anledning till den förmodan,
alt alla askväder möjligen för sin uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
