- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
349

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådana rikedomar som de, hvilka den då erhöll af oss,
nämligen yxor, sågar, knifvar m. m. Sedan dess hafva
de genom Pearys vistelse där uppe begåfvats med allt
möjligt, äfven skjutgevär och ammunition; om till deras
lycka återstår att se.

När man sett Kap York-eskimåerna och läst de
skildringar af detta muntra, godmodiga och hurtiga folk,
som lämnats allt från sir John Ross till Peary och Ervind
Astrup, då kan man ej annat än beklaga, att infödingarne
i nordöstra Grönland icke längre finnas kvar. Huru
mycket större intresse skulle ej besöken vid denna kust
hafva, om man emellanåt sammanträffade med dessa
härdiga söner af den höga norden, för hvilka den långa
vinternatten är ett intet och hvilka med sina primitiva
redskap och vapen reda sig bättre än den civiliserade
människan. Men fastän de ej nu finnas kvar, kan man
dock föreställa sig deras lefnadssätt här. Vi se dem om
vintern, medan månen är uppe, på sina hundslädar
företaga resor öfver isen på fjordarne för alt hälsa på sina
vänner i någon aflägsen hydda. Möttes då någon björn, blef
det genast jakt, björnen förföljdes i ilande fart, och
slutligen skar eskimåen af de remmar, som förenade
hundarne med släden. Hundare blefvo då fria och ställde
snart björnen, som nu dödades af eskimåen med spjut,
dock mången gång först efter en kamp, som var blodig
nog. Vid andra tillfällen vaktade eskimåen på säl vid
dess andhål i isen, räfvar fångades i fällor, och när
vintematten var slut och sommaren med sitt ständiga
ljus var kommen, då blef det renar, ripor, harar, som
fingo sitta emellan på land, medan säl, narhval och
hvalross dödades från kajaken, ja, kanske till och med hvalar
harpunerades från någon kvinnobåt. Den soliga
sommaren var härlig fast kort, då behöfde man ej längre vistas i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free