- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
315

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stränderna fortlöpa nästan oafbrutet parallelt jemte
hvarandra, tills man omkring sex mil från mynningen möter
den ansenliga Mitterhuken, hvars höga fjellkam delar
fjorden i tvenne armar, af hvilka den östligaste är att
anse som hufvudgrenen. Först här förekommer en och
annan mindre ö, under det sådana längre ut helt och
hållet saknas. Fjellsträckorna, som å ömse sidor
begränsa fjorden, visa en sinsemellan i hög grad afvikande
karakter, som genast tillkännagifver olika geologiska
bildningar. Östra stranden, en fortsättning af samma
äldre skifferbildningar, som vi redan i förbigående lärt
känna från Treurenberg och Mossel Bay, företer en
enda jemn snö- och isbetäckt fjellplatå, som närmast
hafvet har en medelhöjd af omkring tusen fot, och som
endast här och der tvers öfver de brant stupande lagren
genomskäres af breda dalfören, af hvilka de flesta äro
uppfyllda af inlandets is, som i mäktiga glacierer, breda
strömmar af is, söker ett utlopp i hafvet, antingen de då
må halva funnit för sig en remna, tidigare bildad i
fjellmassan, eller af egen kraft brutit sig en väg genom
berget, på samma gång ismassan i sin allt utjemnande
verksamhet till en sammanhängande platå utan
uppstigande bergstoppar afskurit de uppresta qvarzit- och
horn-blendeskifferlagren. Redan långt ut till sjös ser man »de
tre isfjellen» framskjuta sina hvita ismassor på denna kust,
i skarp kontrast mot de mörka fjellväggar, mellan hvilka
de gå fram. Vestra sidan deremot, som bildas af den
med Grey Hook slutande betydliga landtungan, hvilken
skiljer Wijde Bay ifrån Liefde Bay, norrmännens
Kjærlighedsbugt, utgör den bizarraste samling ui enstaka,
utaf tverdalar skilda, präktiga fjellpartier, ordnade
terrassformigt i rader eller i koncentriska kroklinier, käglor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free