- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
230

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom den vid Low Island och Aeoli kors. Vid denna
uddes östra strand lade vi i land kl. 3 f. m. den 27
Juli. De till depoten hörande sakerna landsattes,
jernbåten drogs upp, en drifvedsbrasa upptändes och vi
intogo en liten måltid, för att stärka oss efter den långa
rodden. Torell utsåg plats för depoten, och förvissade sig
om att den var lika tillgänglig från landsidan som från
stranden. Undertiden lättade dimman, Hellstad gick
på jagt och återkom med två renar, de vackraste djur
man kunde önska att se. Också hade de här rikliga
betesmarker.

Till den branta bergskam, som här lopp fram ett
litet stycke från den plats, der vi rastade, begaf sig
Malmgren för att samla vexter och gjorde en rik skörd.
Ingen punkt, som vi hittills besökt, hade företett en så
rik vextlighet som denna, såväl i mångfald som i
frodighet. På de lägre sluttningarna, nedanför de hopar af
stenblock, som här, liksom öfverallt der bergarten är
gneis eller granit, omgifva fjellets fot, vandrar man här
och der öfver en fuktig och mjuk matta med lifligaste
grönska, till största delen bildad af mossa,
Aulacomnium turgidum och Hypnum uncinatum, såsom ett tjockt
täcke utbredt öfver ett svart torflager om en fots
mägtighet. På denna fuktiga mark frodades i mängd
några grässlag: Alopecurus alpinus, Dupontia Fisheri,
Poa cenisia, och bland andra örter utmärkte sig här
den lilla Ranunculus hyperboreus. Fotshögt syrgräs,
Oxyria reniformis, och storbladigt skörbjuggsgräs,
Co-chlearia fenestrata, sköto upp i förvånande yppighet på
de mindre sanka ställena, blandade med den ståtliga
Ranunculus sulphureus, hvars stora guldgula blommor
voro i jemnhöjd med vandrarens knän. Att ej nämna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free