- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
193

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företedde derunder med sina stora kroppar och långa betar
en högst egendomlig anblick.

Efter mycket ordande om kurs och strömmar, och
sedan mer än en gång ett af jord svärtadt, högt isstycke,
som låg helt nära båten, blifvit ansedt för ett aflägset
stort land med bergtoppar och jöklar, nådde vi land vid
den största af Waijgatsöarne, Wahlbergs-ö. Vi drogo
upp båten på den fasta iskanten, och när dimman
skingrats, gick Torell upp på toppen af ön. På dess
öfversta spets var frisk vegetation, och något lägre omkring
200 fot öfver hafvet växte en sådan mängd af den
arktiska Vallmon, Papaver nudicaule, att marken var nästan
betäckt deraf. Middagstiden efter ett par timmars sömn,
kröp jag som vanligt ur min sofsäck för att taga solens
höjd. Medan jag efter slutade iakttagelser lade in
instrumenterna, märkte jag en björninna med sin unge, hvilka
ifrån ett närliggande isstycke betraktade och förmodligen
redan länge betraktat båten samt observatorn. Som något
gevär icke fanns tillhands, väckte jag en af männen i
båten, men innan bössorna blefvo redo, började björnarne
ana oråd och begåfvo sig på återtåg. Harpuneraren
Hellstad förföljde dem en stund utan att kunna upphinna
dem och såg på afstånd en större björnhane, som
förmodligen hörde till samma familj.

Följande eftermiddag gjorde vi en utflygt till det
inre af ön, som är temligen vidsträckt och bildar en
omkring 100 fot hög, tvärbrant hyperitplatå, från
hvilken en mindre kägla, målet för vår vandring,
uppstiger till en höjd af omkring 500 fot. Redan under
den föregående dagens utflygt hade Torell härstädes
märkt några ungar af fjällrackan, Canis lagopus, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free