- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
19

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnat marken, och här och der började redan Saxifraga
oppositifolia utveckla sina täcka violetta och lilasfärgade
blommor. Zoologerna hade, så långt vinden det tillät,
draggbåtarne i rörelse, och en maskin för djuplodningar
pröfvades. För öfrigt ordnade vi oss i kajutorna, gjorde
några besök ombord hos hvarandra, gästade den vänliga
prestfamiljen på Carlsö, och skrefvo de sista brefven före
afresan, som vi nu hoppades ej länge skulle låta vänta på sig.

Längre än tvenne dygn blef ej heller denna väntan;
den 9 Maj kl. 8 om aftonen lättade Magdalena sina
ankaren, sedan vinden, som dragit sig på S.O., blifvit mera
jemn. Något senare, omkr. kl. 9 ½, hade äfven Aeolus
satt till segel. Vi styrde för en svag bris uppåt sundet
mellan Arnö och Vandö. I norr hade vi Fuglö, en
klippa, som brant reser sig ur hafvet med en höjd af
omkring 2,500 fot och tillsammans med omkringliggande
snöhöljda fjell och klippor i kal och ödslig vildhet lät
oss, liksom på förhand, se en bild af nordvestra
Spetsbergens öar. I N.W. hade vi Vandtinden, som med sin
glacier reser sig på den stora Vandön till en höjd af mer
än 3,000 fot. Vinden aftog alltmer och när vi hunnit
till Skårö utdog han alldeles. Solen dröjde numera
endast omkring två timmar under horizonten,
morgon-och aftonrodnad sammansmälte med hvarandra, och
färgade i öster, vester och norr den klara och lugna
natthimmeln med en skiftning af purpur och guld, som i
sydost af den snöhöljda Pipertinden återgafs med ett
rosenskimmer, — ett »Alpenglühn» — som åt den
storartade och vilda taflan gaf ett mildt behag.

Mot morgonen började vinden tilltaga och växte snart
till en frisk kultje, så att vi kl. 4 d. 10 passerade
Spennen och snart hunno mynningen af Fuglösund, ett af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free