Poesi on line 1995 / ett ungdomsminne - BENGT HÖRBERG (1995) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Note: This work was first published in 1995, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

> ett ungdomsminne

Ja, visst minns jag väl när vi gick genom skogen hon och jag, flickan som var så ung och vacker och jag som väl bara var ung antar jag. Vi gick förbi de stora stenarna som hade en mössa av mossa och där stack små svampar upp men de var så pass oartiga att de inte ville lyfta på hatten. Men hennes kjol som var en aning styv frasade mot ljungen som var rätt hög just där vill jag minnas...

Nå, som det nu är och när man är i skogen så

brukar det ju ljusna till slut och jag minns

att vi kom fram till en liten skogssjö som

hade en vass och en liten brygga, för det

brukar ju små skogssjöar ha eller hur?

Vassen sträckte ut två mjuka armar

i vattnet och det var naturligtvis

mellan dem som den lilla bryggan låg.

Vi går ut på bryggan, sa jag, och vi gjorde

det och där ute på bryggan hade vi fyra armar

och vassen hade två och alla dessa armar omslöt

oss och vi blev osynliga för världen och för alla

oartiga svampar i skogen. Bryggan var hård minns jag

men det gjorde ingenting för vi var så mjuka.

Tja, det var för många år sen det där och nu för tiden finns det inte längre några sådana skogssjöar och inte heller några sådana bryggor eller vassar och den lilla abborren under bryggan som med sina små pigga ögon såg den rosiga och randade flickstjärten i springorna mellan plankorna är

väl för länge sedan uppmetad och uppäten. Det finns

väl knappast några sådana flickor kvar heller.

Svamparna i skogen finns kvar och de har blivit

artigare och lyfter alltid på hatten när man går förbi.

BENGT HÖRBERG