Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han tänker på gurkorna, sade Ned, och ett
skallande skratt följde på hans ord, ty Stuffys sista
missöde hade varit högst löjligt.
Han hade i hemlighet uppätit två gurkor, känt sig
mycket illamående och yppat sina kval för Ned,
bedjande honom hitta på någon hjälp. Ned hade
välvilligt rått honom att begagna en senapsdeg och ett
hett strykjärn på fötterna, men till all olycka hade
han gått alldeles bakvänt till väga, då han gjorde bruk
av dessa botemedel, och hade lagt senapsdegen på
fötterna och det heta strykjärnet på magen, så att den
stackars Stuffy påträffades i ladan med blåsor under
fötterna och en svedd tröja.
— Skulle ni inte kunna tala om en historia till,
den här var så intressant, sade Nat, då skrattet tystnat.
Innan mrs Hanna hann giva ett avslag åt de efter
berättelser törstande själarna, klev Rob in i rummet,
släpande sitt lilla sängtäcke efter sig och såg ovanligt
söt ut, då han, styrande kurs rakt på sin moder såsom
till en trygg hamn, sade:
— Jag hörde ett stort oväsen, och som jag trodde,
något gräsligt hänt, kom jag för att se.
— Trodde du, att jag skulle glömma dig, du
stygga gosse? frågade modern, bemödande sig att se
sträng ut.
— Nej, men jag trodde, du skulle bli bättre till
mods, om du såge mig här, sade den inställsamme
lille krabaten.
— Jag skulle mycket hellre vilja se dig till sängs,
marschera därför genast upp, Robin.
— Var och en, som kommer, måste berätta en
historia, och det kan du inte, därför är det bäst, att
du lägger benen på ryggen och springer, sade Emil.
— Jo, det kan jag! Jag berättar Teddy en hel
hop, allt möjligt om björnar och månar och små
flugor, som tala med varandra, då de surra, bedyrade
Rob, som föresatte sig att stanna kvar, kosta vad det
ville.
— Berätta en nu då, och det tvärt, sade Dan,
som beredde sig att lyfta upp honom och bära honom
bort.
— Gott, jag skall göra det, låt mig bara fundera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
