Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnen lyftade till fridens boningar på den härliga, sköna
psalmens vingar.
Medan Meg hörde på, fann hon, att hon gjort rätt;
hon icke blott lugnades för ögonblicket genom
övertygelsen, att John Brookes sista vaggvisa sjöngs av
de unga röster, han älskade så högt; utan i gossarnas
ansikten såg hon ock, att de varsnat en skymt av
dygdens skönhet i dess mest vördnadsbjudande form,
och att de länge skulle bevara och hava nytta av
minnet av den gode man, som låg där död framför
dem. Daisys huvud låg i moderns knä och Demi höll
henne i handen och såg ofta på hennes ögon, så lika
sin faders, och med en liten åtbörd, som tycktes säga:
»Var inte bekymrad, mamma, jag är här»; och
omkring henne voro vänner, som hon kunde förlita sig
på och älska; därför lade den tåliga, fromma Meg bort
sin tunga sorg, kännande, att hennes bästa hjälp skulle
bliva att leva för andra, såsom hennes John gjort.
Då Plumfieldgossarna denna afton som vanligt sutto
på trappstegen i det blida septembermånskenet, kommo
de naturligtvis att tala om dagens tilldragelse.
Emil begynte med att på sitt stormande sätt
utbrista:
— Farbror Fritz är den visaste och farbror Laurie
den roligaste, men farbror John var den bäste, och
jag skulle hellre vilja likna honom än någon annan,
jag någonsin lärt känna.
— Det skulle jag också. Hörde ni, vad de där
herrarna sade till morfar i dag? Jag skulle önska,
att man sade detsamma om mig, när jag är död,
utbrast Frans, som med saknad kände, att han icke
tillräckligt uppskattat onkel John.
— Vad sade de? frågade Jack, på vilken dagens
tilldragelser gjort ett djupt intryck.
— Jo, en av mr Laurences kompanjoner, hos vilken
farbror John varit, Gud vet huru länge, sade att han
var samvetsgrann ända till överdrift för att vara en
affärsman, och att han var fläckfri i allt. En annan
herre sade, att den trohet och redlighet, varmed
farbror John tjänat honom, icke kunde betalas med pengar,
och därpå berättade morfar dem det bästa av allt.
Farbror John hade en gång plats på kontoret hos en
man, som bedrog folk, och när denne man ville att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
