Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en hök. Det finns ett slags uggla, som gör hål
i jorden för att bo i, liksom mullvadar. Den kallas
den grävande ugglan och är mycket liten. Kattugglan
är den vanligaste, och jag har sett den sitta i ett träd,
där den såg ut som en liten grå katt, med ett öga
tillslutet och det andra öppet. Hon kommer ut i
skymningen och sitter och lurar på flädermöss. Jag
fångade en, och här är hon.
Därmed framdrog Nat plötsligt inifrån sin jacka
en liten fågel med fina dun, vilken blinkade och
ruggade sina fjädrar och såg mycket fet och sömnig och
skrämd ut.
— Rör honom icke; han skall visa, vad han duger
till, sade Nat, i det han med mycken stolthet
förevisade sin nya favorit. Först satte han en trekantig
hatt på fågelns huvud, och gossarna skrattade åt den
komiska verkan detta gjorde; därpå tillade han ett
par pappersglasögon, och detta gav ugglan ett så vist
utseende, att gossarna skrattade, så att de höllo på
att kikna. Representationen slutade därmed, att fågeln
blev ond, och att man fick se honom upp- och
nedvänd klättra uppför en näsduk och hacka och »kackla»,
såsom Rob kallade det. Sedan fick han flyga, varpå
han slog sig ned på en knippa tallkottar över dörren,
där han satt och stirrade ned på sällskapet med en
min av sömnig värdighet, som föreföll dem särdeles
lustig.
— Har du någonting åt oss, George? frågade mr
Bähr, när det åter blev tyst i rummet.
— Nej, jag läste och lärde mig en hel hop saker
om mullvadar, men jag har glömt varenda smul, utom
att de gräva hål att bo i, att man fångar dem på
det sättet, att man häller hett vatten på dem, och
att de omöjligt kunna leva, om de inte äta mycket
ofta, och därpå satte Stuffy sig ned, önskande att
han inte varit för trög att skriva upp sina värderika
iakttagelser, ty ett allmänt småleende gick laget om,
när han anförde det sista av de tre fakta, som han
behållit i minnet.
— Då äro vi färdiga för i dag, började mr Bähr,
men Tommy utropade med mycken iver:
— Nej, det äro vi inte. Vet ni inte det? Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
