Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersöka, huru det kunde hänga ihop. Hon lät sig
klappas av dem och stod och såg på dem så milt
med sina fromma ögon, att Nan, som icke fruktade
något annat djur än en björn, brann av begär att
mjölka henne.
— Silas har lärt mig, hur det går till, och mjölk
och bär skola smaka bra, sade hon, i det hon tömde
innehållet av sitt stop i sin hatt och djärvt begynte sitt
nya göromål, medan Rob stod bredvid och på hennes
uppmaning uppläste verserna ur »Mor Gås»:
»Snälla min kossa, din mjölk släpp till,
och var mot mig ej snål;
jag då en silkeskjol ge dig vill,
en kjol och en silverskål.»
Men de odödliga verserna gjorde föga verkan, ty
den välvilliga kon hade redan blivit mjölkad och hade
blott en jumfru mjölk att giva de törstiga barnen.
— Usch! Bort med dig, du är ett gammalt ogint
troll, skrek Nan otacksamt, i det hon förtvivlad avstod
från försöket, och stackars Muli gick vidare och
tillkännagav med ett milt ramande sin överraskning och
sitt ogillande.
— Vi kunna vardera få oss en skvätt, och sen måste
vi ta oss en promenad. Vi somna, om vi inte göra det,
och folk, som gått vilse, få inte somna. Känner du
inte till Hannah Lee i den där vackra historien; hon,
som somnade under snön och dog.
— Men det finns ingen snö nu, och det är trevligt
och varmt, sade Rob, som icke var välsignad med en
så livlig fantasi som Nan.
— Betyder intet, vi skola ströva omkring något
litet och ropa litet till, och då ingen kommer, skola
vi gömma oss under buskarna som Tummeliten och
hans bröder.
Det var likväl en mycket kort promenad, ty Rob
var så sömnig, att han icke kunde komma ur fläcken
och tumlade omkull så ofta, att Nan rent av förlorade
tålamodet, halvt vansinnig över det ansvar, hon åtagit
sig.
— Om du tumlar omkull en gång till, så skakar jag
dig, sade Nan, i det hon i detsamma helt ömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/plumfield/0180.html
