Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kanske det, sade Nat och släppte hastigt en
stor sockerkaka, som han nyss upptagit från golvet.
Men mrs Hanna stod mitt ibland dem, innan
reträtten hann verkställas, och åt hennes sympatiserande
öra anförtrodde de unga damerna historien om sina
lidanden.
— Inga baler mer för dessa gossar, förrän de
gottgjort sitt dåliga uppförande genom en välvillig handling
mot er, sade mrs Hanna och runkade på huvudet åt
de två brottslingarna.
— Det var endast på gyckel, började Demi.
— Jag tycker inte om gyckel, som gör andra
människor bedrövade. Jag har misstagit mig på dig, Demi,
ty jag trodde aldrig, du skulle lära dig att retas med
Daisy, som är en så liten snäll syster mot dig!
— Gossarna retas alltid med sina systrar,
åtminstone efter vad Tom påstår, mumlade Demi.
— Men mina gossar få inte göra det, och jag måste
skicka hem Daisy, om ni inte kan leka beskedligt med
varandra, sade tant Hanna allvarligt.
Vid denna fruktansvärda hotelse smög sig Demi
fram till sin syster, och Daisy torkade hastigt sina
tårar, ty att skiljas från varandra var den största
olycka, som kunde hända tvillingarna.
— Nat var också elak, och Tommy den elakaste
av alla, förklarade Nan, som fruktade, att de båda
syndarna icke skulle få sin beskärda del av
bestraffningen.
— Det gör mig mycket ont, sade Nat skamfiat.
— Men inte mig, vrålade Tommy genom
nyckelhålet, vid vilket han stod och lyssnade med spänt öra.
Mrs Hanna hade all möda att bärga sig för skratt,
men höll god min och sade i en skarp ton, i det hon
pekade åt dörren:
— Ni kan gå nu, gossar, men kom ihåg, ni få inte
tala eller leka med flickorna, förrän jag ger er lov.
Ni förtjäna icke detta nöje, därför förbjuder jag det.
De ohöviska unga herrarna avlägsnade sig hastigt
och mottogos utanför dörren med åtlöje och hån av
den obotfärdige Banks, som på minst en hel kvart
icke ville sällskapa med dem. Daisy var snart tröstad
över den snöpliga utgången på sin bal, men klagade
högljutt över det påbud, som skilde henne från hennes
bror, och sörjde i sitt ömma lilla hjärta över hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
