Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyfte upp Ted under ena armen, tog sin arbetskorg.
under den andra och gick raskt förut uppför trapporna.
— Jag ser ingenting, sade Daisy, tittande sig
omkring överallt, så snart hon kom innanför
barnkammardörren.
— Hör du inte någonting? frågade tant Hanna,
gripande Teddy i hans lilla kolt, just då han skulle
sätta av till andra sidan av rummet.
Daisy hörde ett konstigt sprakande och sedan ett
svagt puttrande, som när det sjunger i en tekittel.
Dessa ljud kommo bakifrån en gardin, framför ett djupt
välvt fönster. Daisy ryckte undan den, gav till ett
fröjdefullt o! och stod sedan och skådade med
förtjusning på — vad tror ni väl?
Ett brett säte var anbragt längs med tre sidor av
fönstret, och på ena sidan hängde och stodo alla slags
små kittlar och kastruller och halster och såspannor;
på den andra befunno sig en liten bords- och teservis
och i mitten en koksugn. Icke en av tenn — en sådan
skulle icke varit till någon nytta — utan en verklig
järnugn, stor nog för matlagning åt en talrik familj
av hungriga dockor. Men det bästa av allt var, att en
verklig eld brann i ugnen, att verklig ånga kom ur
pipen på den lilla tekitteln, och att locket på den
lilla pannan verkligen dansade en polska, och att vattnet
innanför bubblade så starkt. En glasruta hade blivit
uttagen och ersatt av en tennskiva med ett hål för den
lilla skorstenen, och en verklig rök virvlade ut ur den
så naturligt, att det riktigt var en lust och glädje att
se det. En liten trälåda med stenkol stod tätt bredvid;
ovanför den hängde skyffel, borste och kvast; en liten
korg till uppköp stod på det låga bordet, vid vilket
Daisy plägade leka, och över ryggen av hennes lilla
stol hängde ett vitt förkläde med bröstlapp och en
kuriös liten mössa. Solen sken in, som om även hon
tyckt det vara ett roligt skämt; den lilla spiseln drog
förträffligt, kitteln ångade, de nya tennkärlen blänkte
på väggarna, det vackra porslinet stod så inbjudande
på hyllorna, korteligen, det var ett så trevligt och
fullständigt kök, som ett barn någonsin kunde önska sig.
Daisy stod alldeles stilla efter sitt första glada »o!»,
men hennes ögon flögo snabbt från det ena tjusande
föremålet till det andra, och ju mer hon såg på dem,
desto mer glänste de, tills de slutligen kommo att fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
