Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, vad får jag se! Den här gången kommer
han att klämma efter Nat och det med besked. Jag
önskar, att jag ingenting sagt, tänkte den godmodige
Tommy, ty att få smaka färlan ansågs för höjden av
vanära i denna skola.
— Du kommer väl ihåg, vad jag sade dig
häromdagen? sporde mr Bähr i en bedrövad ton, men utan
minsta häftighet.
— Ja, men ack, jag ber, tvinga mig icke därtill,
jag står ej ut därmed! utbrast Nat, gående baklänges
till dörren med båda händerna bakom ryggen och djup
bedrövelse på sitt ansikte.
Varför går han inte fram och tar emot det
som en man? Det skulle jag göra, tänkte Tom, ehuru
hans hjärta klappade häftigt vid den syn, han såg.
— Jag skall hålla ord, och du måste lära dig komma
ihåg att tala sanning. Lyd mig, Nat, och tag den här
och giv mig sex duktiga rapp.
Tommy bragtes så ur koncepterna genom detta
sista tal, att han höll på att tumla ned från bänken,
men han bibehöll dock jämvikten, hängde sig fast vid
fönsterkanten och stirrade sedan in med ögon så runda
som den uppstoppade ugglans på kaminskivan.
Nat tog linjalen — ty när mr Bähr talade i den
tonen, lydde honom var och en — och med ett
utseende, så uppskrämt och skuldbelastat, som om han
ämnat stöta dolken i sin lärares hjärta, gav han honom
två svaga slag på den breda handen, som han räckte
fram åt honom. Därpå gjorde han ett uppehåll och
blickade upp, med ögonen skymda av tårar, men mr
Bähr sade ståndaktigt:
— Gå på, och slå hårdare.
Som om han insett, att det måste ske, och ivrig
att så fort som möjligt komma ifrån sitt hårda
åliggande, strök sig Nat med tröjärmen över ögonen och
gav honom två snabba hårda slag, som gjorde handen
röd, men mera smärtade den som givit dem.
— Är detta icke nog? frågade han med hjärtat i
halsgropen.
— Två till, var det enda svaret, och han gav dem,
ehuru han knappt såg, var de föllo. Därpå slungade
han linjalen långt ut i rummet, omslöt den gode
mannens hand med båda sina händer, lade sitt ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
