Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiolen och stråken på spiken. Farhågan att helt och
hållet förlora sin skötevän, förmådde honom att läsa
med trägen flit, och efter att en gång hava bevisat, att
han kunde lära sig sina läxor, vad tjänade det sedan
till att säga »jag kan inte»?
Daisy var mycket kär i musik och hyste stor
vördnad för envar, som kunde exekvera någon sådan, och
man fann henne ofta sittande på trappstegen utanför
Nats dörr, medan han övade sig. Detta behagade
honom särdeles, och han spelade det bästa han förmådde
för denna tysta lilla åhörarinna; ty hon ville aldrig
komma in, utan föredrog att sitta och sy på sina brokiga
lappsömnader eller sköta några av sina många dockor,
med ett uttryck av drömmande förnöjelse på sitt ansikte,
som bragte tant Hanna att med tårar i ögonen säga:
— Så lik min Betty hon är, samt att sakta gå förbi
henne, för att icke ens genom anblicken av ett bekant
ansikte störa barnets ljuva frid.
Nat höll mycket av mrs Bähr, men fann sig ännu
mer dragen till den gode professorn, som faderligt
tog vård om den blyge, svage gossen, vilken nätt och
jämnt kommit undan med livet från den svallande sjö,
på vilken hans lilla båt utan styre vräkt i tolv års
tid. Någon god ängel måste hava vakat över honom, ty
ehuru hans kropp farit illa, tycktes hans själ hava tagit
föga skada och kom i land lika oskyldig som ett
skeppsbrutet lindebarn. Kanske var det hans kärlek till musik,
som höll den så rent stämd, trots missljudet runt
omkring honom; mr Laurie påstod det, och han borde väl
förstå sig därpå. Vare härmed hur som helst, så gjorde
sig fader Bähr ett verkligt nöje av att utveckla stackars
Nats dygder och bota hans fel och gladde sig åt att
finna sin nya lärljunge lika sedig och kärleksfull som
en flicka. Han kallade ofta Nat sin »dotter», då han
talade om honom med mrs Hanna, och hon plägade
skratta åt detta infall, ty hon tyckte om manliga gossar
och ansåg Nat för älskvärd, men svag, ehuru man aldrig
kunde märka det på henne, ty hon hyllade Nat lika
mycket som hon hyllade Daisy, och han ansåg henne
för ett utmärkt hyggligt fruntimmer.
Ett av Nats fel förorsakade Bährarna mycken oro,
ehuru de sågo, att det blivit förvärrat genom
räddhåga och okunnighet. Det gör mig ont att nödgas tillstå
det, men Nat sade stundom osanningar. Mycket svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
