Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magra ansikte spred sig en hög rodnad, framkallad
av hans innerliga önskan att göra mrs Bähr »glad
och stolt», icke »bedrövad och sviken i sina
förhoppningar». Det måtte vara bra besvärligt att skriva
anteckningar om så många, tillade han, då hon slog igen
boken och uppmuntrande klappade honom på axeln.
— Icke för mig, ty jag vet knappt, vad jag tycker
mest om, skrivning eller gossar, sade hon och
skrattade, då hon såg Nat stirra av häpnad över det sista
tillägget. Ja, jag vet, att många anse gossar för ett
syndastraff, men det är för det de icke förstå sig på
dem. Jag gör det, och jag har ännu aldrig träffat
på någon gosse, vilken jag icke förträffligt kunnat ta
mig ut med, sedan jag väl en gång upptäckt det veka
stället i hans hjärta. Herre min Gud! Jag skulle inte
kunna trivas utan min svärm snälla, bullersamma,
odygdiga, överdådiga små rustibussar — kunde jag det, min
Teddy? och mrs Bähr omfamnade den lille skälmen,
just i lagom tid för att rädda det stora bläckhornet,
som höll på att vandra ned i hans ficka.
Nat, som aldrig förr hört något dylikt, visste
verkligen icke, om han skulle anse mrs Bähr för en smula
förryckt eller för det mest förtjusande fruntimmer, han
någonsin träffat på. Det senare antagandet syntes
honom dock, oaktat hennes små besynnerligheter, hava
mesta sannolikheten för sig, ty hon hade ett sätt att
fylla en gosses tallrik, innan han begärde mer, att
skratta åt hans infall och lindrigt nypa honom i örat
eller klappa honom på axeln, vilket Nat fann mycket
intagande.
— Nu förmodar jag, att du skulle vilja gå in i
skolrummet och inöva några av de psalmer, vi skola
sjunga i kväll, sade hon, riktigt gissande, att detta
var vad han framför allt önskade att göra.
Ensam med sin älskade fiol och med notboken
uppställd framför sig i det soliga fönstret, medan
världen utanför blomstrade i vårlig skönhet och
sabbatstystnad rådde innanför, njöt Nat en eller två timmars
oblandad sällhet, lärande sig de ljuva gamla melodierna
och glömmande det sorgliga förflutna för det glada
närvarande.
Sedan gossarna kommit tillbaka från kyrkan och
man spisat middag, läste de, skrevo brev till de sina,
läste upp sina söndagsläxor eller pratade sakta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
