- Project Runeberg -  Den unisona sången /
23

(1896) [MARC] Author: Karl Edvard Palmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En synpunkt, som ej nog ofta och nog kraftigt kan
framhållas och till hvilken jag därför till slut vågar
återkomma, är sångens, särskildt den enstämmiga sångens
uppfostrande betydelse. “Det är den fosterländska sången, som
förmår folkets hjärta att vibrera, och lika säkert som det
är med ett godt instrument, att ju oftare det får ge sin
ton, dess bättre ger det resonnans, så är det ock med den
fosterländska sången. Låt den ljuda ofta och af alla. En
sådan enkel körsång verkar som ett uppfriskande bad, den
är som en vattenström, som sköljer bort hvad som fläckar
sinnet.“ (Lektor K. W. Melander).

En annan framstående skolman i vårt land säger: “I
första rummet bör man hos lärjungarne väcka känsla och
kärlek för deras eget land, så att de för detsamma vilja
offra lif och blod med gladt mod och i förtröstan på Herrens
hjälp. Och för att få dem därtill, för att väcka kärlek till
fosterlandet, som omfattar ej blott själfva marken, som de
trampa, utan allt ädelt och stort både i häfd, saga, natur
och konst, för att få dem att älska detta, så skola de lära
sig att läsa och sjunga därom, liksom de skola lära sjunga
om Gud och hans kärlek till oss. Stora konungar och andra
ädla män och kvinnor, “mandom och mod“, den sköna och
härliga hemorten, minnet af liten Karins uppoffrande
lydnad med mycket mera, det är skatter, som Gud ej utan
orsak gifvit oss, och ve det folk, som blifver dessa sina
stora och sköna minnen otroget; olyckliga de som, af hvilken
orsak det vara må, ej taga vara på och odla de gåfvor,
Gud på ett eller annat sätt gifvit. De folk, som så göra,
skola snart mista sin plats på jorden som fria folk samt i
och med detsamma ej uppfylla det mål, som Gud gifvit
hvarje folk. Må vi därför äfven genom sången söka hos
de unga väcka kärlek både till Gud och fosterland.“

———

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:22:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pkesang/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free