Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Räddade. - Lord de Verselys död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42. RÄDDADE. – LORD DE VERSELYS
DÖD.
Solen uppgick, undanjagande molnen, och hettan
blev tryckande. Hurudan skulle ej vår
belägenhet nu ha varit, om ej försynens nåd sänt oss
nattens vederkvickelse?
Sedan emellertid törsten var stillad, började
fordringarna på föda låta sig kännas ännu häftigare, och
en rå potatis utdelades över laget. Dagen förgick,
likaså en tredje, en fjärde, och hoppet började
övergiva oss, då jag följande morgon i dagningen
upptäckte ett segel i västkanten. Vinden var lätt, men
man kunde bestämt märka, att fartyget höll ned på
oss, och innan middagen kunde vi urskilja, att det
var kuttern.
Vi uppstego nu på relingen och höllo ut en vit
skjorta, för att ådraga oss deras uppmärksamhet. Då
kuttern kom på tre fjärdedels mils avstånd, lovade
han till vinden, och det syntes tydligt, att den icke
sett oss. Under tvenne timmar höllos vi i ett
tillstånd av oro och väntan, som så när hade gjort oss
vansinniga, då vi äntligen sågo kuttern hålla av och
ånyo styra rakt på oss. De hade slutligen sett oss;
så snart de kommit oss på tre hundra famnar nära,
utsattes en båt, och vi voro i trenne omgångar alla
lyckliga ombord, där vi tackade himlen för vår
räddning.
Chefen för kuttern upplyste, att solen först hindrat
dem ifrån att se oss, vilket ock var troligt; men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
