Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Kampen för livet i vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Stormast, ohoj!
– Holla! svarade Cross.
– Har ni chefen hos er?
– Ja, svarade Cross, rask och frisk. – Ett svagt
hurra, som blev svaret, rörde mig djupt. Att
folket tänkte på mig i en sådan belägenhet, tilltalade
mig mäktigt; men, då jag överräknade dem, som
voro på fockmasten, och dem som voro bredvid mig,
och fann, att knappt fyrtio man återstodo av en så
ypperlig besättning, blev jag gråtfärdig. Men
tiden att handla var nu inne.
– Cross, sade jag, nu, sedan det blivit lugnt,
tänker jag, att vi befunne oss bättre på förskeppet
av fregatten än här, till hälvten i vattnet. Backen
är ännu i behåll, och lovartsrelingen skall ge skydd
åt folket; dessutom, ifall något fartyg skulle komma
i sikte, kunna vi därifrån lättare göra signaler och
bli bemärkta.
– Ganska sant, sir, svarade Cross; och som här
äro många man, som icke kunna hålla fast mycket
längre, måste vi försöka, om vi kunna hala dem
ombord. Känner ni er stark nog att simma till vraket?
– Ja, fullkomligt, Cross.
– Då skola vi bege oss av tillsammans, sir, och
se, hur sakerna stå.
Jag släppte mig ned till vattnet, åtföljd av Cross,
och, som avståndet knappt var tjugo famnar nådde
vi snart vraket. Lärelingen var nätt och jämt över
vattnet; vi klängde in över den, och funno däcket
ännu oskadat. Lovartsdelen därav var vit som snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
