Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Bob Cross giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ni gjorde en god gärning, sir; det goda
belönar sig självt.
– Vi äro orättfärdiga syndiga varelser, kapten
Keene.
Ankomsten av bruden med sitt följe av
brudtärnor, gjorde slut på samtalet, till min synnerliga
belåtenhet. Tåget ordnades och till fots begåvo vi
oss till kyrkan, – en mycket lång och lysande
procession. Inom en halv timma var allt överstökat
och vi vände åter hem. Jag fick då tillfälle att
nämna för Cross, vad som tilldragit sig emellan mig
och gamle Vaghorn.
– Det hängde på ett hår, det är då säkert, sade
Cross; ty hade den gamle blivit stött, är han nog
envis att giftermålet kunde ha blivit omintetgjort vid
själva kyrkdörren. Jag plägade alltid säga, att ni
bäst av alla, jag kände, kunde hjälpa er ur klämman,
då ni var kadett; ni tycks icke hava glömt konsten
sedan dess; – ni fann er rasande bra.
– Det är möjligt, Bob; men för framtiden ämnar
jag inte mera blottställa mig för faran att köra fast
och detta anser jag vara klokare.
Jag lämnade härpå Cross och gick att tala med
Mary, som verkligen såg rätt bra ut.
Middagsbordet dukades i trädgården, ty det var en varm och
vacker höstdag. Vi voro omkring tjugo personer,
och aldrig var jag med på en gladare middag. Gamle
Vaghorn var den ende, som blev pirum; och det var
rätt löjligt att höra honom till sitt urskuldande,
anföra ställen ur bibeln och emellanåt kalla sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
