Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doktorn kände honom på pulsen och såg
mycket allvarsam ut; slutligen sade han:
– Om ni kan stå över nästa tolv timmar, så
hoppas jag, ni går igenom.
– Huru många hava dött? frågade Tommy.
– Jag vet ännu inte; ni är den förste, som jag
besökt. Det är en förfärlig händelse.
– Jag har sedan tänkt på, att vi gjorde mycket
orätt, som drevo den arma kvinnan till förtvivlan.
Och kommer jag mig igen, så skall hennes död
alltid tynga mitt samvete.
– Det fägnar mig höra er säga så, Tommy,
svarade jag; men doktorn säger, att ni bör hålla er
mycket stilla; jag lämnar er därför nu; farväl så
länge! Jag skall åter se till er i afton.
– Farväl, sir, och jag hoppas, ni förlåter mig,
om jag icke varit så uppmärksam mot er, som jag
bort.
– Ja, ja, Tommy, vi ha varit för länge vänner,
för att jag inte skulle göra det.
Mamma Crisobellas dekokt hade sannerligen gjort
slut på all Tommys oppositionslusta. Alla de andra,
som varit offer för vår tillställning lämnades i
okunnighet om rätta förhållandet; så snart de voro i
stånd att röra sig, betalade de sina räkningar till
Leila och lämnade huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
