- Project Runeberg -  Percival Keene /
408

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Åter i Curacao

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att mr Frasers beskrivning på Minnie, som var vida
omständigare, än jag återgivit den för läsaren, en lång
stund hindrade mig ifrån att somna. Fruntimmer
hade, såsom läsaren vet, aldrig upptagit mina
tankar; jag hade levat för ett enda uteslutande mål,
det att bliva erkänd av kommendörkapten Delmar.
Detta var, och hade varit källan och drivfjädern till
varje min handling; detta var min ärelystnad, och
ärelystnaden, vilken form eller riktning den än må
taga, är så allrådande, att den tillintetgör varje
annan känsla i människans själ; likväl hyste jag
mycken ömhet för Minnie, sådan jag först såg henne.

Följande dag, sedan jag varit ombord på
skonerten och givit mina order till Bob Cross, återvände jag
till mr Fraser och satte mig att skriva till mr
Vanderwelt; jag skrev även till Minnie, vilket jag aldrig förr
hade gjort. Att mina nattliga drömbilder utövade
sin verkan på mig, är säkert, ty jag skrev ett långt
brev till henne; varemot, om jag skrivit, innan jag
kom till Curacao, jag skulle kommit i bryderi, för
att få ihop tio rader. Jag sade henne, att jag satt
i samma stol, sov i samma rum, som fordom; att jag
icke kunde se mig omkring, utan att påminna mig
hennes täcka ansikte och de glada timmar, vi
tillbragte tillsammans; att mr Fraser hade berättat mig,
huru lång hon blivit, och att hon numera ej vore
den lilla Minnie, som plägade smeka mig. Med ett
ord, jag skrev både ömt och romaneskt; och, då jag
läste igenom brevet, kunde jag ej annat än förundra
mig över, hur det kunnat bliva så vältaligt. Jag bad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:02:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perkeene/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free