Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårarna och, då jag vände mig till henne, möttes våra
blickar och hon smålog. Jag drog henne till mig,
Det syntes, som om hon blott behövde en liten
uppmuntran; ty hon kysste mig flera gånger, och då och
då sägande ett ord till fadern, som jag icke
förstod.
Jag behöver knappt nämna, att vår förtrolighet
härmed var befästad. Om jag i början trodde, att
jag blivit bemött med otacksamhet, så fick jag
därför mångdubbel ersättning.
Under loppet av aftonen sade fadern:
– Store Gud, om min dotters ögon icke varit
skarpare, än mina, hade ni gått bort i den tro, att
jag icke ville känna igen er; och hade jag sedan fått
veta det, hade det blivit min död, och stackars
Minnies även. O! jag tackar Gud av innersta hjärta,
att det icke blev så.
Jag tillbringade naturligtvis en mycket angenäm
afton. Hela hushållet, som blivit underrättat om,
vem jag var, tycktes nästan avguda mig. Den gamle
gentlemannen gjorde mig hundrade frågor om min
släkt etc.; om kommendörkapten Delmar och
flottan, samt bad, att jag helt och hållet skulle bli kvar
hos honom, så länge fregatten låg i hamnen. Jag
sade honom, att detta var omöjligt, men att jag
skulle komma, så ofta jag finge permission. Klockan
nio önskade jag dem god natt, och blev eskorterad
till båten av sex slavar, som buro lanternor.
Kommendörkapten Delmar, liksom de andra
cheferna, hade tagit logis i land, emedan hamnen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
