Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18. PÅ KRYSSNING I VÄSTINDIEN.
Fastän jag berättat så mycket om mig själv, att
jag icke borde uppehålla läsaren med detaljer
rörande mina skeppskamrater, anser jag mig likväl
böra ägna ett kapitel till en beskrivning av dern,
med vilka jag på Calliope var i närmare beröring.
Om kommendörkapten Delmar har sagts mycket,
men vill jag nu beskriva honom litet närmare. Som
ung måste han ha varit en vacker karl; och ännu,
fastän nära femtio år gammal, med håret och
polisongerna något gråsprängda, såg han bra ut; hade
ljus hy, stora, blå ögon, välbildad mun och näsa.
Han var fulla tre alnar lång, och gick så rak, att
han såg ut att vara ännu längre. En viss
bestämdhet, för att icke säga värdighet röjde sig i varje
hans rörelse. Vände han sig till någon, skedde
detta alltid långsamt och avmätt. Det fanns i hans
rörelser ingenting, som liknade brådska. Vid de
obetydligaste omständigheter insvepte han sig i
etiketten med en spansk hidalgos samvetsgrannhet, och
visade i nästan varje handling och varje ord, att
han aldrig glömde sin högre härkomst. Ingen enda,
jag själv möjligen undantagen, skulle någonsin tänkt
på att taga någon frihet mot honom; ty, fastän en
viss stolthet uppenbarade sig hos honom, var det en
stolthet, som tillhörde en gentleman av värld, vilken
bär aktning för sig själv och väntar, att alla andra
skola visa honom samma aktning. Att hans överdrivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
