Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröm, och ämnade berätta Jem alltsammans vid
frukosten, sade hon sorgset; men det är nog sant,
gudnås! sant som evangelium. Vad skall det bli
av mig? Vi äro förlorade!
– Vi äro icke förlorade; men det hade varit
förbi med oss i natt, om jag varit lika mycket för att
dricka som ni, svarade jag. Jag har haft göra nog
att hålla båten uppe, det kan jag försäkra er.
– Ni har rätt, svarade hon, i det hon reste sig
upp och satte sig på toften. Gud förlåte mig,
eländiga varelse! Vad skall Jem tänka, och vad skall
han säga, då han ser min bästa mössa förvandlad till
en sådan trasa?
– Är ni fullt säker, att ni nånsin får se Jem igen,
eller att ni kommer att behöva er bästa mössa?
– Det är sant. Om ens livlösa kropp vräkes
omkring av de gröna vågorna, betyder det föga,
antingen det är schal eller mössa på. Var äro vi?
Vet ni det?
– Jag kan nätt och jämt se land där, sade jag,
pekande akterut. Sjön är smul; jag tänker vi kunna
sätta upp fockmasten och få litet segel på båten.
Den unga kvinnan reste sig upp.
– Ja, sade hon, jag kan nu stå tämligen stadigt.
Jag tror vi kunna det. I natt under mörkret och
rullningen kunde jag icke göra något, men nu kan
jag det. Vad dagsjuset är för en välsignelse för en
sådan pultron som jag; det är blott i mörkret jag är
rädd. Vi få lov alt oätta litet segel till, annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
