Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kommendörkapten Delmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade man det icke från samma
synpunkt och månget gammalt fruntimmer hade jag
genom att fästa svansen bakpå hennes klädning,
nära nog skrämt livet av.
Då jag en eftermiddag gjorde mina slag, med Bob
i hälarna, hände sig att jag varseblev
kommendörkapten Delmar, i hela ståten av sin stora uniform,
paradera fram åt gatan med en liten kadett tätt
efter sig, och jag tänkte för mig själv: – kors så
roligt det skulle vara att få hänga svansen på den
där vackra rocken, om jag bara vågade! Begäret
blev så mäktigt, att jag verkligen tog fram och redde
svansen i ordning, färdig att begagna varje tillfälle,
fastän jag fruktade, att kadetten skulle bliva mig
varse.
Kommendörkapten Delmar hade gått tätt förbi
mig; kadetten som följde efter honom, passerade
förbi mig och jag trodde, att intet tillfälle skulle
yppa sig, då kommendörkapten Delmar hastigt
vände sig om till den lille kadetten, och frågade honom,
om han medtagit orderboken. Kadetten förde
handen till hatten och svarade "nej"; varpå
kommendörkapten Delmar gav gossen en ganska allvarsam
läxa, för en försumlighet som han själv begått, och
jag fick åter tid att passera förbi.
Detta var ett gott tillfälle, och jag kunde ej
motstå lusten att begagna mig därav. Under det
kommendörkaptenen och kadetten voro som bäst i taget,
den ene att föreläsa den andre att höra på, fastade
jag min drevsvans vid kragen av kommendörkaptenens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
