Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. O'Gallagher får sitt straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan detta var gjort, lämnade jag
skolrummet och sällade mig till mina kamrater. Liksom de
andra gossarna hade jag ett stycke fnöske, för att
tända på fyrverkeripjäserna, och detta antände jag,
samt lade det i en vrå, tills klockan skulle kalla oss
till skolan.
O, huru slog ej mitt hjärta vid klockans ljud! så
orolig var jag, vid tanken på att mitt företag kunde
misslyckas. Åter voro vi alla församlade; mr
O’Gallagher, överskådande med ett ondskefullt leende de
stackars gossarnas snopna ansikten, hade åter
bestigit sin tron, med riset på ena sidan, ferlan på den
andra och linjalen, denna fruktade kommandostav,
sluten i sin grova näve.
Jag höll det påtända fnösket gömt i ena
handen; så småningom lutade jag mig nedåt, tills jag
slutligen, obemärkt av mr O’Gallagher, kommit
intill krutranden. Jag kastade en blick omkring mig,
för att se, om han observerade mig. Hans ögon
foro omkring i rummet, för att finna någon
delinkvent att kasta linjalen på. Rädd, att han plötsligt
kunde vända sig om, tvekade jag ej längre: fnösket
fördes intill krutet!
Okunnig, som jag var, om krutets förfärliga
verkan, var det med på en gång förvåning och fasa jag
ett ögonblick såg vinlådan upplyftas, som om den
fått vingar, och mr O’Gallagher slungas upp emot
taket, insvept i ett moln av rök; brännarna och
svärmarna fräste och flögo omkring, under det
skolpojkarna gallskreko av förskräckelse och tumlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
