Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min mormor, som var en mycket befallande och
envis gumma, och helt visst skulle sätta sin hotelse i
verkställighet; men, försäkrade tant Milly, hellre än
att jag skulle behandlas på ett så barbariskt sätt,
skulle hon icke släppa min mor förr än hon toge
mig ur skolan, eller ock ville hon själv lämna
huset.
– Det går aldrig an, att ni lämnar oss miss
Amalia, svarade kapten Bridgeman; det är inte så
gott om vackra ansikten i staden, att vi kunna
avvara er; hela korpsen skulle anlägga djup sorg.
– Jag vill visst inte lämna skolan, inföll jag;
jag skulle inte för allt i världen vilja komma
därifrån, innan jag fått hämnas. Nu skall jag säga er,
vad jag ämnar göra, och ske skall det, om han
också slår sönder mig. Han äter upp mina smörgåsar,
och har sagt mig, att om det inte finns senap på
dem i morgon, så får jag smörj. Han skall få
tillräckligt med senap men också något annat på
köpet. Vad skall jag lägga på sandwicharna, som gör,
att han blir riktigt illamående?
– Det var minsann inte dumt, lille Percival,
sade kapten Bridgeman; jag skall fråga doktorn,
huru mycket calomel en man kan tåla, utan någon
fara för livet.
– Ja, det blir ypperligt, sade tant; jag skall
laga, att han får tillräckligt med senap så att han inte
märker något.
– Gott! sade kapten Bridgeman; jag går ned
till barackerna, men är tillbaka om ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
