Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
EE. IC Nord:
Vedergällningen.
Berättelse från gammal tid.
När Erik och Anna beslöto sig för att bryta
förlovningen, gjorde de detta under ångest och bävan. Ty att
han ej var god att tas med bonden i Notmyran, Jon
Jonsson, Annas fader, var allom bekant. Det var han, som
sammanlänkat de unga, systersonen och sin egen dotter.
Och vad han hade sammanfogat, det var sammanfogat,
ansåg han själv. Men han hade därvid ej räknat med
kärleken, kärleken, som till och med är större än tron och
hoppet. Visserligen böjde sig Anna för den faderliga
myndigheten vid trolovningen, men detta var, innan hjärtat
hade talat. Erik hade ej heller någonting emot Anna, de
hade känt varandra sedan barndomen och av föräldrarna
bestämts att bliva ett par, långt innan de unga förstodo, vad
ett äktenskap innebär eller i övrigt något av livets mening.
När därför fäderna i sinom tid, då Erik var 21 och Anna 19
år, föreslogo, att de unga skulle trolova sig, då hade dessa
ingenting att invända. De hade så att säga växt sig in
i att bliva ett par, och några andra tankar hade de ej då.
Men trolovningsåret blev ödesdigert för de beräknande
fäderna, vars ägor passade så bra att slå tillsammans till
en enda stor gård, en gård, som skulle bliva den största
inom socknen. Både Erik och Anna slogo sig riktigt lösa
under detta sista år, som de fingo vara med på ungdomens
nöjen, och därunder inträffade det egendomliga, eller
kanske rättare det vanliga, att Amor sårade båda med sina
pilar. Anna blev förälskad i en ung och rask pojke, som
tillhörde en nyinflyttad bondefamilj, och Eriks hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
