- Project Runeberg -  Pennorna / 1940 /
147

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

tas hand. Men de unga hade modern på sin sida, detta
sedan Britta omtalat sin underliga dröm:

— Detta betyder en hel del; sade modern. Och vad
som skall ske, det sker. Jag trodde ju aldrig, att jag skulle
gifta mig med dig, sade hon åt mannen, men sedan jag
drömt om, att du gav mig vatten, efter det jag ätit
drömströmming, ville jag ej se åt någon annan pojke. Så nog
är det meningen, att även Britta skall ha sin drömgosse.

— Hm, jag vet ej jag. Fruntimmer ha så mycket
funter för sig! Men inte har jag någonting emot Falk.
Det ser ut. att vara emn präktig pojke, rask och hederlig.
Men att mista Britta blir svårt, och vi komma att sakna.
hennes glada sånger. Dessutom är det ej vanligt, att gifta.
gig över sockengränsen. De gamla ha ej trott, ätt detta
skulle medföra någon lycka. Man bör gifta sig dit
man hör.

= Det är dndra tider nu, än det vär förr, svarade
mödern. Det finns snart inga sockengränser, åtminstone
ser man inga. Förr vär det grindar vid varje sockengräns
och bygräns med förresten, men nu är de borta. Och
numera går det att flytta sig fort; Vi kunna hälsa på Britta
så ofta vi önska, och hor oss. Några sockengränser
behöver man numera ej hoppa över.

— Du är så underlig, du mor, svarade mannen.
Drömströmming och drömgossar tror du ännu på, men
sockengränsen bryr du dig ej om. Men jag förstår, att du vill
hjälpa Britta till lyckan. OcH inte kan jag då sätta mig
emot så många. Jag torde ej heller ha rätt därtill. Så
det må i Guds namn få bli, som ni vill. Och måtte allt gå
lyckligt.

När björkarna åter lövades, och markens blommor
åter vaknade till liv, då förenades de unga. Bröllopet
firades i Brittas hem, och allt var fröjd och gamman. Erik
var även med, och han var den gladaste bland de glada.
Han fick även en dans med bruden, som undrade varför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 18:47:34 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1940/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free