- Project Runeberg -  Pennorna / 1940 /
142

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

härligt land, ett härligt land I goda dalamän...” Men
plötsligt avbröt hon sig:

— Varför skall det heta endast dalamän? Är det ej
lika härligt för kvinnor? Men se karlarna, de skola då
alltid vara först! Kan ni flickor begripa varför?

— Jo du, det .kan nog jag :svara på, inföll Karin. Det
är nog männen, vi ha att tacka för vårt vackra land. Ty
ser du, om man är lycklig på en plats, då tycker man
också att allt är vackert. Och det var våra fäder, som
gingo ut med Engelbrekt, Sturarna och Gustaf Eriksson
och fördrevo de utländska fogdarna:och även satte skräck
i herremännen ibland, då dessa ville göra sig till kungar
och förtrycka allmogen. Så vi ha nog männen att tacka
för, att vi tillhöra ett fritt land och äro ett fritt folk. .Som
det står i visan:

I Dalarna bodde, i Dalarna bor

-bland armod än trohet och ära:

ett släkte, som håller den ed, som den "svor,
och pilar i vapnet ses bära.

Dét blandat med bark icke sällan sitt bröd,
men mäktiga herrar dock funno sitt stöd.
hos fattiga männer i Dalom.

— Ja, nog låter det där vackert, svarade Britta, men

"hustrur ’och mödrar ha ej gjort någonting, de?

= Jo, de ha sin uppgift att fylla, de också, inföll nu
Kerstin. ’Och den, som diktat visan har nog aldrig tänkt
på att förringa kvinnorna. Men det här blir nära nog
att resonera politik, och det skall vi ej bry oss om. ’Och nu
tycker jag, att pojkarna snart borde vara här. ’Du skall
’få se, Britta, att även Erik är med de :andra Norgåråds-
’pojkärna, Per och Olle!

— Vad bryr jag mig om Erik, tror du! Det är väl
’nog med, att Karin och du gifta in er:i släkten!

— Vet du ej att alla goda ting äro tre, inföll nu Karin.
Och vi :ha ju kommit så bra överens i sommar, så nog
skulle då jag tycka om, att vi tre blevo svägerskor. Eller
vad säger du, Kerstin?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 18:47:34 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1940/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free