Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
varit, och Granhultarn som med «stor motvilja fått
uppleva allt detta, drog sig åter tillbaka till sin backstuga.
Dessa människor som levde blott för slem vinnings skull,
vände han nu ryggen, och han ville inte utbyta en enda dag
mot sitt flärdfria liv där hemma. Där fick han gå och
filosofera och falla i grubbel eller hänförelse över skriften,
och lämna sitt nattläger när han ville, utan att någon
:sparkade på hans stövelbottnar.
Jäktets, orons och mammons värld var ingenting
för honom, och nu sleto väl de som förlorat .på denna
sågverkspatron som bäst om var sin munsbit.
Och när så rovet där uppe vid sjölandet var uppdelat,
och juridiken uträknat vars och ens förluster :på papper,
fanns endast sågknårshögen kvarlämnad. Men trogen sin
tidigare föresats och ordet om skatterna, som han inte
borde samla :här nere, tog Granhultarn strax efter
hemkomsten och överlämnade det mesta av det intjänade
guldet till hednamissionen, samt återupptog
kvasttillverkningen frampå hösten.
Han behövde så innerligen lite av det jordiska och där
nere på skogen hade han gjort sig ett päraland som inte
var likt någon annans. Uppe på det stora urtidsblocket,
som låg vid avtagsvägen, var detta päraland tillfinnandes.
Blocket var skåligt på översidan samt sluttade något mot
(söder. Och genom att framvältra en sten mot dess lägsta
sida, kunde han ta sig ditupp med svartmyllan som han bar
i en träbalja eller ett stort ämbar. Det var ett styvt arbete,
ty svartmyllan fanns inte så nära och ända nerifrån
kolbottnen hade han hämtat den.
Men han hade räknat ut, att däruppe mognade
potäterna tidigare på grund av blockets undervärme, vilka de leriga
tegarna i låglandet, som hörde torpet till, saknade. När
han sålunda var färdig, hade han ett päraland om fjorton
alnars omkrets på flyttblockets hjässa, och skulle torkan
bli kännbar, var det endast att gå ner på undersidan, så
stod källvattnet friskt och klart intill blocket i sin gröna
mosshkädd. Och gärdesgård behövde han inte heller tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
