Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josel Högstedt:
Sagan om Stenvreten.
Långt inne i den tysta, jungfruliga skogen ligger en
källa. I ljusa försommardagar flätar guldpudran sitt
mjuka nätverk kring dess speglande brädd, där myggor
och vattenspindlar håller soldans på den klara ytans
skiftande vattringar. Nedanför liden, där det sipprande
utflödet letar sig utför sluttningen ned mot sjön, vaggar
ängsullen sin vita hätta, när skogsvinden nynnar sina
rosamma melodier. Och mot kväll stiger getporsdoften
stark och rusande nere från stranden och mosskanten,
medan gök och trast låter sina durljusa tongångar spela
ut över den rödblommande granskogens toppspiror, tills
nattskärra och horsgök i skymningen tar ledningen med
sina dunkla mollackord.
Ofta trår mina tankar till källan vid gläntan och till
trakten och skogarna däromkring. Det är som om mitt
innersta väsens hemligaste rottågor söge sin livsmust ur
denna steniga och karga mark. Här finns läkande ro och
vila för ett sargat sinne undan byarnas bullrande jäkt och
mammonsdyrkan och stora landsvägens osande bilar och
stojande cykelresenärer. Här ute vill gärna tankarna
forma sig till rim och gungande versfötter under
vaggande kronor och drivande skyar:
7 — Pennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
