Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
— Av denna blandning kommer klangen att bero.
Detta är min hemlighet, tänkte Janne.
Degeln sattes på elden. Gjutboxen, som hade rymden
av ett tunnmått, bars ut. ;
Vinden kårade och sjöng förgängelsens melodi över
fuktig mark och distyngd skog. Från den glödande
ugnen dallrade varmluften upp som vårdarret över
plogtiltan.
När elden fått makt över metallen och tvingat den
till smältpunkten, gav Janne Gjutare tecken:
— En man till varje bårarm, skvimpa inte! Smältan
är dyrköpt. — Tackan går! kommenderade han, tog så
tången och riktade degelsnipen mot gjutet.
Bronsen rann som välling och tog gestalt i formen.
Materien fick själ, genom eld fick malmen tunga.
— Det stundar till morgon, sade Rang, snart smattrar
hornet.
Så buro de in formen med den dolda skatten, växlade
till slaglåset och gick.
Åter blev det morgon och afton. Efter arbetet styrde
männen sina steg till stugan.
Janne Gjutare slog upp och skovlade av sanden. Då
klockan var blottad och lyfts från kärnan, såg han
förnöjt på godset och utropade:
— Den göt sig väl! Så gjorde han ett stryk med
näven över malmen, betraktade änglabilderna och texten.
Med högstämd röst läste han skriften, ovan
kransavsatsen:
”Gåva av Bruksfolket — julen 1855. Gjuten av Janne
Alm efter Peter Rangs modell”.
Mellan änglabilderna stod att läsa:
”Ora pro nobis”.
— Vad är det för krånglig skrift? frågade männen.
Tyd och förklara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
