- Project Runeberg -  Pennorna / 1940 /
17

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

skap, sa ja” å spottade en lång stråle i riktning mot
schevalätten.

Johanna ho svarte precis ingenting på mitt utlägg
för ho” förstod ju, att jag talade vad rätt och sant var,
som en rättrogen ägnar och anstår, men hon knöt
huveschaletten fastare önner haka, å se’n inväntade vi vad som
komma skulle. För när bilen var tom, såg det ut som om
di hade vält ut en stor krabbesäck, så möcke herrskap
hade det fått rum i én, och dä såg då ut som di ärnade sej
te å stanna över sommar’n åtminstone — så mönna grejer
å agremanger hade di med sej å sto” å löste upp i baksätet.

— Goddag, sa schaktuförsdoktorn, han som hade
hållit i trillan därframme i sätet.

— Guss fre”! sa ja. Dä ä te å va ute å förlusta sej
sa ja’, för jag ville ju låta Johanna höra, att jag könne
vara belevader och bildad å prata mä herrskap och fint
folk, ja mä.

Då frågade han om di kunde få ligga och tälta i min
skog nere vid sjön, för di skulle stanna i naturligt
tillstånd så länge han hade semester, sa han, och han kände
till detta 1 ugn a ställe sen i fjol, sa han, för han hade
hälsat på lektorn, som då bodde här i mattimatika, sa han.

— Dä går gott an, sa ja, men dä blåser nock här
mä emellanåt, sa ja, men där nere vid berget brukar dä
va rätt så lugnt, så dä går ju an å provligga så
länge, sa ja.

— Jag menar inte naturlig blåst, sa han, utan det är
det fridfulla, avskilda läget, jag menar, sa han.

— Ja, vi har det fridfullt och avskilt nock, Johanna
och jag, mä våra kor och grisar och höns och smådjur här
i Hylte, och vi har rätt granna kor te å va på landet, sa
ja, för ja va inte så insatt i stabornas fänad, att jag
visste hur deras nöt såg ut. Sen frågte han om di könne
få begagna sej utå och köpa frisk luft å smör å mjölk å
ägg å grönfoder å sånt, som vi har oköpandes utan
penningar och för intet här på landet.

2 — Pennorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 18:47:34 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1940/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free