Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
och författare, hvilkas lefnadsomständigheter ingen kan bry
sig om, efter som ingen tar notis om deras skrifter. Men efter
som dessa omnämnas, har författaren äfven gjort sig skyldig
till ofullständighet, därigenom att han utelämnat en hel del
sådana från 16- och 1700-talen och äfven från närmaste
tiden, hvilka icke ge sina värda kamrater i hans bok det
minsta efter i rättighet att där nämnas. Recensenten ser
nu den ena efter den andra af dessa komma anklagande herr "
Hammarsköld, att de icke fått något rum i hans bok. Så
kommer t. ex. Seseman i den slokiga hatten och den vida
fotsida blå bondrocken med fickorna fulla af exemplar af
sina skrifter, gravitetiskt framstigande på tvenne kothurner*
af stora becksömsskor. Hvad kan väl ha uppbragt honom
så, att han ej kan ligga stilla i sin graf? Recensenten
lyssnar, går närmare och hör honom säga:
»Margkunnige, stränge, hugstore herr Lorenzo,
Er glömska den går öfver allo gränso,
Som ej ger mig ett blad af Er torra, bleka lager,
När Ni den skänker åt Matts Bjugg och Haquin Bager.
Det säger jag Eder försann,
Hans Jakob Seseman.
Recensenten anmärker äfven den vårdslösa stilen; såsom
exempel anföras, att det säges om Kristoffer Lejoncrona:
»att han därigenom att han dog ung, utan att på
tjänstemannabanan hunnit längre än till sekreterare, förblifvit
obekant ända till sitt dödsår». Häraf följer, menar recensenten,
att ingen, hvilken dör såsom blott sekreterare, blir bekant
förr än vid sitt dödsår, och han tillägger: »Nåd, nåd, herr
Hammarsköld, för sekreterarna, om ej för poeterna». Om
fru Nordenflykt säges: »att det var Sveriges uppmärksamhet
och giktkrämpor, som förmådde henne att flytta in till
Stockholm».
Äfven i andra tidningar recenserades »Svenska
vitterheten» strängt, och det sades,-att den bar karaktären af ett
* Så benämndes de fotbeklädnader, som antikens skådespelare buro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
