- Project Runeberg -  Pehr Adam Wallmark : en tidsbild från adertonhundratalets första hälft /
123

(1914) [MARC] [MARC] Author: Clara Wallmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

senstein var oftast närvarande. Mme de Stael kände honom
från den tid han som legationssekreterare vid svenska
beskickningen i Paris varit en nästan daglig gäst i hennes
fars, M. Neckers, eller hennes mans hus. Äfven Schlegel
deltog esomoftast i konversationen, isynnerhet när det gällde
litterära storheter, och Wallmark fann då hans omdömen
vida mera liberala än han väntat. Han visade Wallmark
mycken välvilja, uppläste till och med för honom en sonett,
som han skrifvit till en tysk skådespelerska, som i deras
sällskap ankommit till Stockholm och där gifvit några med
stort bifall mottagna representationer. Han anmodade äfven
Wallmark att införa denna sonett i Journalen, om hvars
antischlegelska polemik han dock antagligen var underrättad.

Utom de tillfällen att njuta af Mme de Staels snillrika
sällskap, som erbjödos Wallmark i hennes eget hus, bereddes
honom ock sådana under hela vintern och våren 1813 i
grefve v. Engeströms. Där råkade han äfven en gång i
hennes sällskap en i annat hänseende namnkunnig dam,
vän till Mme de Stael, på hvilkens slott i Schweiz hon
någon tid vistats, den olyckliga fröken Magdalena Rudenschöld.
»Då jag såg den förtrolighet, som rådde mellan dem», säger
Wallmark, »båda offer för det politiska hatet och båda
nödsakade att fly från sitt fädernesland — föll mig ovillkorligen
i minnet Arnaulds* yttrande om Marius sittande på Minturni**
ruiner: »Ces deux grandes ruines se consolaient entré elles».

Fru Stael ville gärna göra Leopolds bekantskap, men
denne var icke angelägen att träffa henne, han skyllde på
sin hälsa. Slutligen gaf han dock vika. Fru Stael yttrade
om honom: »Leopold är en lärd man af hög förträfflighet,
men hvad som är ännu mer, han är en människa, som icke
allenast besitter konsten att vara tjusande i en salong, utan
som ovillkorligen skulle göra sig bemärkt i alla länder och
bland vetenskapens och konstens förnämsta prydnader».

I midten af maj gaf Mme de Stael en afskedsmiddag

* Fransk fabelförfattare.
" Minturnus var en stad i Latium — mellersta Italien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:29:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pawallmark/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free