Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
honom lika ofta till sitt hem och visade honom alltjämt
samma förtroende och välvilliga deltagande, om möjligt till
och med förökade. Kanske var det å v. Engeströms sida
ett bemödande att mildra det missnöje han ganska riktigt
förmodade Wallmark hysa med anledning af hans förhållande
till den ofvannämnda befordringsfrågan.
Hvad som kunnat föranleda Karl Johans misstanke mot
v. Engeström var måhända, att denne, som var tillgifven
det gamla politiska systemet, ett nära förbund med
Frankrike, ansågs ogilla det, som prinsen nu följde. För egen
del hade han dessutom starka skäl till motvilja mot
Ryssland. Genom sin fru, en polsk grefvinna, hade han upptagits
bland Polens medborgare och de patrioter, som bemödade
sig att häfda dess själfständighet, och genom ryska
ministerns inflytande hade han ock under förmyndareregeringen
blifvit aflägsnad från hofkanslersämbetet. ■— Men till hans
ära kan sägas, att sedan han blifvit öfvertygad, att Napoleon icke
ville göra några uppoffringar för att fästa Sverige vid sitt
intresse, utan tvärtom på det ömtåligaste sårade dess
själfständighetskänsla, understödde han med uppriktigt nit
prinsens politik och gladdes åt dess framgång. Han var en
varm fosterlandsvän och hade ingen högre önskan än att i
Sverige få sluta sina dagar. Men han måste gifva efter för
sin frus lika lifliga önskan att få sluta sina på sitt
fädernegods i Polen. Då han föranläts att lämna sin plats, syntes
han äga nog fysiska krafter kvar för att kunna hoppas en
längre lifstid än den, som därefter blef honom beskärd. Då
Wallmark tog afsked af honom, yttrade han med tårfyllda
ögon: »Jag är fisken, som drages ur vattnet; skild från mitt
fädernesland, mina gamla vänner och mitt bibliotek, känner
jag, att mina återstående dagar ej blifva många». Fian dog
också få år därefter i Polen, 1826.
Af Wallmarks ovänner hade gjorts ett försök att göra
honom illa anskrifven hos Karl Johan, och i denna afsikt
hade de underrättat prinsen om en artikel, som Wallmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
