Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
därvid svenska nationens retlighet efter sin egen nations.
Wallmark kom snart att erfara hans misshag med anledning
af några i hans tidning införda polemiska artiklar i
politiska ämnen. Han kunde icke afstå från att införa sådana
artiklar, sedan han en gång börjat därmed, isynnerhet då
flere tidningar genom personliga anfall, oriktiga statistiska
uppgifter och därpå grundade oriktiga slutledningar och
påståenden påkallade försvarsartiklar och rättelser.
I likhet med alla, som kommo i närmare beröring med
Karl Johan, var Wallmark tjusad af hans älskvärda
personlighet och honom af hjärtat tillgifven, däraf kan förklaras,
att prinsens önskningar voro för honom en befallning, hans
misshag och onåd den kännbaraste motgång. Så långt
möjligt var, sökte han därför undvika den älskade lärjungens
misshag. Han underhandlade med författarna om
uteslutande eller mildrande af de uttryck, som han förutsåg skulle
väcka prinsens ogillande, men det lyckades icke alltid att
undvika prinsens onåd, som stundom tog sitt uttryck i skarpa
förebråelser. Den, som öfversatte artiklarna för Karl Johan,
kunde också lätt i den hast, hvarmed det skedde, råka att
på franska gifva det svenska uttrycket en starkare
färgläggning, och på så sätt var intet vunnet med dess erhållna mildring.
Vid ett sådant tillfälle i juli 1811, då Wallmark just
till följd af öfversättarens försåtliga förfarande råkat i onåd
hos prinsen, skref han till v. Engeström:
»Då jag i går lämnade Ers excellens, tog jag det parti
att i ett bref till kronprinsen göra min apologi. Ers
excellens’ ädla tänkesätt och mig alltid visade ynnest äro mig en
borgen för Ers excellens’ intercession. Huru beklagligt, att
jag i och för en sådan sak skall nödgas falla Ers excellens
besvärlig. Om H. K. H. icke återskänker mig sin nåd, som
jag icke har förverkat, så är jag mera lycklig att få återgå
till lugnet af min stilla boning än att stå på en slipprig
plats, där jag icke är liden och där jag följaktligen icke kan
uträtta något godt.»
5. — P. A. Wallmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
