Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Litterära bekantskaper och börjande författarverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Wallmark besökte ibland kommerserådet Lenngren i och
för inlämnandet af små poem och recensioner i
»Stockholmsposten»*. Han hade då sett ett äldre fruntimmer i köket
bredvid ingången till salen och ofta vändt sig till denna dam, som
han tog för herrskapets hushållerska, med förfrågan om
kommerserådet var hemma. Stor blef därför hans förvåning-, då
han första gången han var bjuden till middag hos Lenngrens,
fann detta fruntimmer stående bredvid värden och af honom
presenteras med orden »min hustru». Fru Lenngren märkte
hans förlägenhet vid presentationen och yttrade med en
skälmsk min: »Ah, vi känna hvarandra förut». Enligt den
tidens begrepp om en författarinna eller s. k. »blåstrumpa»
hade han föreställt sig henne, sittande vid skrifbordet i sitt
kabinett, omgifven af böcker och papper och ingalunda
sysslande bland grytor och pannor i ett kök. Wallmark umgicks
sedermera flitigt i Lenngrens hem och sammanträffade där med
Wallin, Choréus, Leopold, Franzén och Valerius och slöt sig
allt närmare den skaldering, som slog sina vittra banor omkring
Svenska Akademien. »Det var i sällskap med dessa män»,
säger han, »som fru Lenngren röjde den berömda
skaldinnan, som hon med sina kvicka infall, sina fina och
träffande anmärkningar skattade ymnigt till den rikedom af
sådana, som gjorde dessa små vittra kotterier så angenäma.
I de större och mera blandade sällskap, som där ofta
samlades, var hon en artig och förekommande värdinna utan
att röja eller vilja röja någon öfverlägsenhet öfver andra,
vare sig herrar eller damer.» Under de sommarresor
Lenngrens vanligen företogo till vänner i landsorten, fick
Wallmark förtroendet att hafva inseendet öfver
»Stockholmspostens» redaktion.
Tiden från 1799 till 1809 var för Wallmark personligen
liksom för hela detta tidsskifte hvad man i jämförelse med
de sedermera inträffande stormiga tiderna kallat »de
menlösa tiderna» i vitterheten och politiken. De gustavianska
författare, som ännu voro i lifvet, sutto i ostörd ro på sina
* Som utgafs af Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
