Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss då dessa betraktelser om ett skyddadt territorium
— och funno dem öfverflödiga: för Finlands ödemarker
behöfves ännu på många sekel ingen fridlysningsstadga.
Fram på dagen kommo vi till den första gården
söder om Paasto, vi trädde ut i odlade trakter; efter
ytterligare några mils vandring nådde vi Högfors
storartade järnbruk och industriella inrättningar.
Västra Nylands härliga insjöområden lockade oss
för ett par dagar längre åt söder till en lov öfver det
beprisade Hiidenvesi i Vichtis, som dock vid vår öfverfart
dolde sin fägring i en tät snöyra (den 7 juni 1891)
och till Lojo, därifrån vi åter vände mot norr tillbaka
till de gränstrakter vi nyss lämnat. Vägen gick genom
Nummis och Pusula, mot Arima glashytta, och
vidare genom vildt ödsliga trakter in i Tammela, där
vi med ens som genom ett trollslag sågo vildmarken
bytas mot kultur: vi nalkades Mustiala, Forssa och
Jokkis.
Det område vi genomströtvat hade gifvit riklig
omväxling. För den, som utan öfverhöfvan stora
ansträngningar och på kort tid vill lära känna olika
arter af vårt lands natur, finnes ingen lämpligare rout,
alla moment, som locka turisten, sammanföras här
inom ett litet område: skogsbygdens enslighet,
insjölandskapets hela fägring, storindustrins alla grenar och
slutligen jordbruket i dess mest utvecklade form. Detta
var vårt omdöme när vi omsider vid Koivisto station
på Åbobanan skildes åt. Kamraterna ångade af med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
