Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Til det Högre Almänna, forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Nöjet är Lif i en högre grad. Lif är det Gudomliga Första, Guds
väsende. - Detta bör förklara den hänryckning som så allväldigt råder i dessa strofer af Sången. Metern uplösesr versen liksom dör.- Om Nöjet är högre Lif, och detta strömmar i alla oändeliga: ögnablick från Gud, och är det enda Första i hela Naturen, och är Guds väsende, och Själen genom des fläktar åter stiger och upstiger til det Högsta Oändeliga, o! hvar är den dödlige som ej, hänryckt i tanken deraf, känner hvad han aldrig känt?
Fulle af Gud. ty han lefver mäst i de Stora själar, i Sinnen af eld och ljus. Hvar kraft är, där är Gud.
i millioners väl den Eviges sälhet. Lycksaligheten är i män af åtnjutandet. Men man åtnjuter icke utan i förening, i den endast: kan kännas, fattas det Sköna, det Välgörande af alt. Jag sätter Guds egen Salighet i denna känslan.
Ljufva! (Nöjet. - I den sårande. ty han söker blott sälhet, Lif. han njuter det i tanken at hafva undanröjt et hinder — skrämt et ondt, förstört något smärtande. Nu skal jag lefva! tänker det svaga kreaturet: och ser ej at tusende tänka detsamma. Ach! de känna ej Mänsklighetens harmoni: ej den stora gudomliga Välviljan.
Eos. morgonrådnan: pastoral-namn: den första flicka Skalden älskade. då, arcadiskt, platoniskt: endast i första blomman af Sinnets vällust. — ach! Kärlekens, som alla Mensklighetens, skönaste rörelser, äro förlorade. Alt har blifvit qvickt och utan Genie: artigt och utan Känsla.
Et lägres som hindrar et högres - Mera saliga njutande. Det enda brott på jorden är då — litenhet! Besinnen det, I små. Det är ej er ondska, det är litenheten, gjord betydande, sjelf-tilräcklig, som sätter er emot den Stora Sanningen, den Stora sälheten, den Stora Skönheten: det är litenheten som gör er til misssnillen och missdådare, narrqvicke och skälmsluge. Det var ej ondskan, utan litenheten som ingaf de små människors Jätte, Voltaire, at gäcka Naturen.
Qvalet som ler. i lockelsen at et falskt nöje: et sådant som Skalden kallar qval-luft: disharmoniskt med vår Varelses bestånd. — alla Passioner, i almänna meningen, äro sådana — falska rörelser, krafter utan harmoni.
Himlarne vänta dig. den högre Sälhetens, den högre Skönhetens. Ty authorn känner, söker blott höjden af Naturens känsla och vishet.
Hjeltarnas himmel. Dit Själens kraft och storhet föra: denna Salighet at skörda välsignelser af Tusende.
*Dygd är mänskliga Själens eller Varelsens Högsta Kraft med Högsta Harmoni: annars, och i almän mening, hvar harmonisk kraft. Dygden lik-bildar således Fullkomligheten af Gud. I hänne är al Moralisk Skönhet, al Själens Storhet, al Lycksalighet.
bland människor söker Sälheten: utan at finna. Förlåt mig! ömma och heliga Mänsklighet. Det är orätt. Om skönhetens och lycksalighetens Gud någonsin talar til själen, så är det i dina blickar, i dina innerligt ljufva rörelser. Fast du har i din krets några skuggor, några glänsande, flygande stoft, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
