Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att ingen ärbar kvinna så blottar sitt hår
i en mans åsyn, fastmer tänkte hon på att
nu var den älskog funnen,, som hon drömt
om och längtat efter i sorgetunga dagar och
nätter. Erik Lange var den man, hon skådat
i stjärnorna som sin make. Han var henne
gifven af det högsta ödet.
»Min Urania! När ser jag dig sedan åter?
Jag kom hit upp för att tacka dig för den
tid, ditt älskliga umgänge skänkt vingar, och
jag drager mina färde rikare än jag vågat
drömma — armare än jag kom. Din hulda
kärlek gör mig rik! — Men arm är jag af
sorg öfver att ej genast töras kalla dig min
brud och fästa dig med gyllene ked som det
sig höfdes.»
Fru Sophie lade sina armar om hans nacke
och frågade bevekande:
»Hvarför drager du ur landet, Titan?
Hvarför gör du mina dagar sollösa? Stanna hos
mig. Kan du ej bygga och bo på mitt
Eriks-holm, blifva en öm fader för min Tage, mig
en huld make?»
Erik Lange skakade på hufvudet.
Bed mig ej afstå från mina vetenskapliga
värf, jag har redan töfvat här längre än jag
borde. Du har lockat mig att glömma tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
