Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mA fo BR OT a RR RE = zz ER
As SE TEEN NN j ET RE ESKS EN
v ha NE
Sm Sa ET RR 20
SETS NA
dera
4 -
IN
LU
2
på
oa
2
58
gamle mannen, lyfte honom upp på sina axlar och
snurrade omkring med honom, som om det varit ett
litet barn han burit. Till en början gjorde Luigi för-
tviflladt motstånd och sparkade med benen mot Sera-
finos bröst, men då han märkte, att det icke hjelpte,
fogade han sig tåligt i sitt öde, höll sig fast i Sera-
finos hår och blef sittande, till dess jetten halp honom
ned igen.
»Hvad fan går åt dig«, ropade han. »Du beter
dig som en förryckt menniska, du, som annars brukar
gå om omkring så tyst och tungsint.«
Serafino slog armarne om hans hals.
»Ja, det brukar jag. Hur skulle det kunna komma
någon ut från den dörren, innanför hvilken ingen bor?
Fader, fader! låt mig sjunga, låt mig skratta och gråta,
det är så länge sedan det sist skedde.«
»Jag tyckte, du kallade mig fader?« sade Luigi och
vände hufvudet åt sidan, för att Serafino icke skulle se
uttrycket i hans ansigte. Emellertid borrade han sin
staf så ifrigt ned i marken, som om han allra minst hade
i sinnet att spränga klippan. »Hvad skall du med de
penningarnec«, yttrade han, sedan han någorlunda fattat
sig, »nästa gäng vi råkas, är det ändå ute med dig.«
Nej, inte nästa gång«, svarade Serafino, »från
detta ögonblick är det slut med banditen.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
