Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över ödsliga myrar, över sjöar och bottenfrusna kärr, genom ändlösa skogar och övergivna byar gick O. gruppens svåra marsch till fronten.
Genom polarnattens köld
Ufter organisationsperioden i Karihaara förlädes II.
-ögruppen för utbildning till terrängen 6 km söder
Kemijärvi. Med hänsyn till det ryska jaktflygets aktivitet
spredos kompanierna ut på ett mycket stort djup i anslutning
till vägen Kemijärvi—Vaaranlahti, för vars underhåll den
till Kemijärvi förlagda delen av vägkompaniet sörjde på
ett utomordentligt sätt.
Den 22 februari anlände kårorder, enligt vilken
gruppen med nattmarscher och med början natten 24—25
skulle förflyttas till fronten för att tillsammans med I.
gruppen avlösa därvarande finska förband. Då det ryska
jaktflyget främst syntes inriktat mot landsvägen
Kemijärvi—Salmijärvi utsändes rekognosceringspersonal för
att undersöka möjligheterna att med plogplutonen,
förstärkt med batteriets motorplog, skapa en för gruppens
slädfordon framkomlig väg genom terrängen med en
ungefärlig sträckning (se kartan) Vaaranlahti—Kaisanlahti—
Kylmäjärvi—Haapakoski—Joutsijärvi, i trakten av vars
sydända förläggning skulle intagas. Därest denna
vågriktning icke ansågs lämplig, skulle rekognosceringspersonalen
undersöka möjligheterna att ploga en väg på sjön
Kemijärvi i anslutning till dess östra och norra stränder. Denna
väg skulle visserligen bliva avsevärt längre, men å andra
sidan vara mera lättframkomlig.
Då rapporten från rekognosceringspersonalen gav vid
handen, att den genom terrängen rekognoscerade vägen
var utmärkt, och då denna väg endast mätte omkring 28
km mot det andra alternativets 40 km, utfärdades 23/2
order till plogplutonen angående plogning och 24/2 på
morgonen order för förflyttningen. Enligt denna order
sändes en rekognosceringstrupp under 2. adjutanten
löjtnant Ljungquists befäl i förväg redan kl. 7.00.
Jägar-kompaniet Grafström skulle kl, 17.30 avmarschera från
Vaaranlahti och upptaga tre skidspår i anslutning till
plogspåret. Förläggningstrp — 10 man och 1 lätt släde
per förband — skulle under mitt befäl avgå 17.45 bakom
jägarkomp, under det att gruppens huvudstyrka med ett
djup av 1,000 m per kompani och batteri först kl. 19.00
skulle anträda marschen från Vaaranlahti i
marschordning: gruppstab, 2. kompaniet, grupptrossen,
sjukvårds-plutonen, 2. batteriet, 1. kompaniet, 5. kompaniet, 3.
kompaniet.
Vädret var vid marschens igångsättande det bästa
tänkbara. Termometern visade på —15 grader och
himlen var till hälften molnbetäckt, varigenom månen endast
då och då fick tillfälle att kasta sitt sken över landskapet.
Det mörknade fort, och redan då jag med
förläggnings-truppen nådde Kemijärvis östra strand var det kolsvart.
Våra spänstiga jägare hade spårat undan med väldig fart
över älven, men väl uppkomna i terrängen gick det på
grund av det rådande mörkret betydligt långsammare för
dem, och på Kätönvaara fick förläggningstruppen kontakt
med kompaniets kö. Spårningen i den lösa och meterdjupa
snön var oerhört krävande, och marschen gick framåt i
ganska långsam takt. Att i det rådande mörkret försöka
följa med på den även vid dagsljus svårlästa finska kartan
var lönlöst, och man hade endast att följa plogspåret. En
del backar voro verkligt sugande, och det var inte utan att
man med en smula oro tänkte på de tungt lastade
trossfordonen i huvudstyrkan. Vid 10-tiden på kvällen slog
vädret plötsligt om. Molnen försvunno och en stor klart
lysande måne förvandlade landskapet till en fullkomlig
sagoskog’ Samtidigt blev kölden märkbar. Pälsarna och
ansiktsskydden kommo på, och andedräkten stod som en
vit ånga ur munnen. Uppe på höjderna och inne i skogen
gick det väl an, men ute på sjöarna och myrarna bet det
till så pass, att man tvingades dra upp ansiktsskydden så
högt, att endast en smal springa lämnades öppen för
ögonen. Jägarna höllo sig varma genom sin spårning, men för
förläggningstruppen, som följde plogspåret, blevo uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
