Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diska länderna for ett år sedan varit
förenade i ett försvarsförbund samt rustade
för krig, hade säkerligen också
situationen i dag varit en annan. Skall Sverige
och Finland kunna bevara sitt oberoende
även i framtiden samt utöva något
inflytande på det övriga Nordens öde,
måste våra folk vara beredda att sida vid
sida kämpa för samma mål. Vår strid blir
blott en fortsättning på våra förfäders
kamp. År 1940 var det endast några tusen
frivilliga, som fick knyta krigsbrödraskap
med Finlands tappra soldater. Nästa gång
måste hela folket vara redo.
Bo Arrhén, 8735,
ing.-komp., traktorförare.
F örsäkringst j änste
-man.
Under vinterdagarna 1940 lystrade
Sveriges folk till parollen, ”Finlands sak
är vår”. Vad detta innebar förstodo alla
och så långt voro också de flesta överens,
men när det sedan gällde att omsätta
orden i handling, tvekade man likväl och
överlät till en obetydlig skara svenska
män att representera dem alla och ta
ansvaret. Förgäves väntade vår
frivilligskara i Finland på erforderliga
förstärkningar. Dyrbar tid rann bort i väntan på,
att kompanierna skulle bli fulltaliga.
Äntligen, i mitten av februari gick
frivilligkåren i ställning, beredd att göra sin plikt
och försvara det som stod högst av allt,
den skandinaviska gemenskapen. En
gemenskap, vars spolierande vore ett
förkrossande slag ej allenast för Finlands
del, utan i lika hög grad för Sveriges.
Svenska ungdomskamrat! Var det ej
klart för Dig, vad Finland betyder som
Skandinavisk stat? Har Du glömt Din
historia eller ville Du ej i farans stund
vidkännas de gemensamma intressen och
ideal, vilka i århundraden hållit Finland
och ditt eget fosterland samman? De
äldre vädjade till Dig såsom ung, att
frivilligt sluta upp vid broderfolkets sida
för att värna Nordens frihet och Sveriges
ära. Du vredgades över världens
orättvisa men svek, av brist på individuellt
initiativ och rädsla för att offra
personliga intressen och det lugna, bekväma
vardagslivet. Ett sådant handlingssätt
hedrar Dig ej.
För oss, vilka voro med, blev den
av omständigheterna korta fälttågstiden
ett dyrbart minne, vilket stärker och
bevarar samhörighetskänslan med den av
naturen fåordige men sanne
fosterlandsvännen, vår vapenbroder — den finske
Gustav Godlund, 2263,
Gr. I, 1 batt.
Boktryckare.
Jag har kanske mera gemensamt med
Finland än de flesta som voro med i
finska kriget eftersom jag arbetat där
2 år innan kriget bröt ut. Det var därför
den naturligaste sak i världen att jag
skulle stå i de finska leden, när Finland
blev anfallet.
Naturligtvis vore ett slaget Finland ett
till hälften redan besegrat Sverige, därför
får och skall ej Finland utplånas som
självständig stat, därför om Finland
kallar än en gång, så går jag trots mina 53
år ut igen.
Våra finska vapenbröder har ju skrivits
så mycket om, men som gedigna kamrater
och personligt orädda hjältar visade de i
detta hårda, oförsonliga krig, att
finnarna äro världens segaste och individuellt
yppersta soldater. Jag kände mig stolt att
få trycka deras barkade nävar.
Som sagt ”Finlands sak är vår” och
kommer att så bli, därför skall vi
frivilliga ej glömma Suomi nästa gång.
Och det är som ett uttryck för denna
svenska vilja, som den Svenska
Frivillig-kåren enligt min uppfattning haft sin
största betydelse.
Min personliga insats var skäligen
blygsam. I mitten på januari började jag
hjälpa till att skaffa tjänstehundar till
Frivilligkåren. I februari hade jag hand
om utbildningen av några tjugotal förare
och hundar. Den 25 februari kom jag till
Finland. Och sedan kom den 13 mars —.
Vid själva fronten funnos cirka 40
draghundar, de flesta på 16 jägarkompaniet.
Vid Kemijärvi lågo 20 utbildade förare
med hundar förutom det stora antal
draghundar för sjukspann, som låg redo
mellan Kemijärvi och fronten. Slutligen fanns
ett antal hundar och utbildade förare vid
hunddepån i Torneå.
Oskar Fr. Sandberg,
4761, 3 plogplut.
Kontorist.
soldaten.
Manne Ginsburg,
Fänrik 10624, SFKrs
tjän-stehundsofficer. Fil.
mag., sekreterare i
Radiotjänst.
De nordiska länderna höra ihop. Det
är icke ett politiskt program, det är en
naturföreteelse — med andra ord ett
faktum, som icke går att ändra!
När Finland anfölls, kände majoriteten
av svenska folket det därför som ett
anfall — icke mot ett främmande land utan
mot en del av den organiska enheten
Norden. Önskan att rycka till Finlands
hjälp var allmän.
Men tusentals unga svenskar, som ville
komma till det finska broderfolkets
undsättning, måste göra sin plikt i den
svenska för svar sberedskapen. Dessutom
trodde väl lite var, att man när som helst
skulle få kämpa för det egna landets
frihet.
Vi, som hade förmånen att kunna
lösgöra oss och ansluta oss till
Frivilligkåren, representera därför många, många
fler, som ville komma över men inte kunde.
Redan i december hade jag avsikten att
anmäla mig, men ett tillfälligt arbete som
båtclerk gjorde det omöjligt att då fara
någonstans. Köpmansson, med gamla
konservativa fördomar samt uppriktig nationell
inställning till politik, hyste jag det största
medlidande för den kämpande
brodema-tionen. Det blev mig till sist omöjligt att
gå i Sverige och höra dessa bloddrypande
rapporter från öster. Jag gick som i trance,
en feber brände i min kropp, lusten att
handla, att göra något blev för stor, jag
tvingades av en inre makt eller oro till
rekryteringsbyrån. Efter att först ha fått
ansökan avslagen av de svenska
myndigheterna, kom jag över till Torneå, fick
nummer 4761 och tilldelades 3:dje
plogplutonen som vanlig menig givetvis. En
episod: Nattligt ploguppdrag, dj—skt
kallt, klart månsken, skottande, hackande
spadar, stelfrusna män. I en snödriva
sitter en man och gnider sina halvt förfrusna
tår med snö. En bit längre bort ligger en
annan i djup sömn, omöjlig att väcka,
köldsömnen, den vita årstidens smärtfria
drunkningsdöd. Fram och åter klampa de
köldbitna, endast de starkaste arbeta. Vi
måste fram, plogbilen backar, tar sats, men
blir obevekligt besegrad av den
hårdpac-kade, vackra men hemska snön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
