Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med jämnmod städse bär hvad ödet skickar;
Dock allt, som han förtjänt, han aldrig fick.
Är då min syster af Urbino lycklig,
Den sköna kvinnan och det ädla hjärtat?
Hon åt sin yngre man ej kunnat skänka
En faders glädje. Hon hans aktning äger.
Dock ingen glädje bor i deras hem.
Hvad båtade vår moder hennes klokhet,
All hennes kunskap, hennes ädla sinne?
Förmådde de från irring henne skydda?
Från henne tog man oss; nu är hon död
Och gaf ej ens åt sina barn den trösten,
Att hädan fly försonad med sin Qud.
LEONORA.
O, sök ej blott hvad hvarje mänska felas;
Betrakta det som återstår en hvar!
Hur mycket står dig själf ej åter?
PRINSESSAN.
Mig!
Ja, Leonora, tålamod! Det lärde
Jag från min ungdom. Ty när vänner, syskon
Tillsammans gladde sig med fest och lekar,
Hölls jag af sjukdom fängslad på mitt rum.
Och där, med lidandet till sällskap blott,
Jag tidigt lärt försaka. Ett det var
Som i min enslighet mig ljuft förnöjde,
Och det var sångens fröjd; jag roade
Mig för mig själf, jag söfde sorg och saknad
Och hvarje längtan in med toners makt.
Då blef till njutning ofta plågan bytt,
Och själfva smärtans missmod harmoni.
Ej länge var mig denna sällhet unnad;
Den borttogs ock, ty läkarn strängt mig bjöd
Att vara stum; jag skulle lefva, lida,
Min enda lilla tröst jag måste sakna.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
