Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Mer än vi redan visste jag ej känner.
De häftigt tvistat, Tasso drog sitt svärd,
Din broder skiljde dem; dock ser det ut
Som hade Tasso striden först begynt.
Antonio är fri, han tala får
Med fursten, medan Tasso är förvisad
Till sina rum och dväljes ensam där.
PRINSESSAN.
Helt visst Antonio honom retat har,
Med afmätt köld ett upphöjdt sinne sårat.
LEONORA.
Så tror ock jag; ty på hans panna låg
Ett åskmoln redan när han kom till honom.
PRINSESSAN.
Ack, att så sällan mänskan följa vill
Den stilla vink som i dess hjärta röjes!
Uti vårt inre hviskar tyst en gud,
Helt tyst, men tydligt visar han för oss
Hvad eftersträfvas och hvad undflys bör.
Antonio i morse tycktes mig
Än mer än vanligt tvär och förbehållsam.
Mig varnade mitt hjärta när sig Tasso
Till honom närmade. O, märk hur olikt
Är allt hos dem, så anletsdrag som röst
Och blick och gång! Hos dem allt är fientligt,
Och ingen känsla kan förena dem.
Dock lät jag hoppets smicker dåra mig;
De äro bägge bildade och ädla
Och kloke män, och bägge dina vänner!
Och hvilket band är fastare än dygdens?
Jag ynglingen uppmanade; hur skönt,
Hur helt, hur varmt han hängaf sig åt mig!
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
